Fy sjutton vilken natt! Hade mycket förvärkar hela dagen igår som blev värre på kvällen när vi var hos min syster så vi åkte hem. Väl hemma går detta över till en extrem molande värk, precis som mensvärk fast värre. Smärtan gick ner i benen, ljumskarna & rumpan... Vid kl 1 tog jag alvedon. Hjälpte ingenting! Vid 3 var det 10 minuter mellan värkarna! Kl 4 släppte allt och jag fick sova 4 timmar och vaknade återigen med en bamsemage! WHY?!! Jag blir helt tokig på alla dessa olika smärtor och förvärkar som jag inte känner igen! När jag blev igångsatt visste jag ju i alla fall att NU var det på riktigt. Nu vet man ingenting. I natt trodde jag verkligen på fullaste allvar att de var dags! Faktiskt så illa att jag höll på att börja gråta för jag blev så nervös och rädd. Jag har inte varit det minsta rädd för förlossningen hittills men inatt när jag hade så ont så kom allt tillbaka från Gustavs förlossning och hur jag egentligen vet hur ONT det gjorde! Visserligen var förlossningen med honom väldigt långdragen och jag fick inte alls den smärtlindring jag bönade och bad efter! Jag är nog mest rädd att jag ska få vänta lika länge denna gång. Men Peter har lovat att han ska se till att jag får vad jag vill ha den här gången, så vi får hoppas att det löser sig. Jag själv är ganska töntig och vill inte vara till besvär.... Sjukt ju!
Läget nu är att jag har fortfarande har väldigt ont neråt, det trycker. Ärligt talat så känns det som jag är konstant skitnödig, men det är barnets huvud som trycker så där! Förvärkar kommer och går och gör olika ont hela tiden. Inget som är regelbundet överhuvudtaget!
Ska försöka uppdatera er under dagen. Nu blir det nog att ringa mamma och syster och fråga om de vill ta en promenad med mig och Gustav. Måste få igång det här nu! Ikväll kanske en färsk ananas & färdknäppen?! (Som jag inte tror ett skvatt på, men kan vara trevligt ändå)
;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar