Kalas och lite stress-problem

Igår hade vi kalas för pappa Peter som fyller 33 år imorgon! Självklart städar man som en tok innan bådas familjer kommer samtidigt som man har 2 barn runt benen OCH ska baka 3 st pajer samtidigt.... Ja, just det! Jag bakade kolakakor med och putsade fönsterna. Hann inte färdigt till 16 då alla skulle komma. När första gästen kom 15,50 stod jag osminkad i mjukisbyxor och smuldeg överallt i hela köket! Rusade in på toaletten och sminkade mig och tog på mig kläder. När jag kom ut var huset fullt med folk. Kl 16.30 var jag färdig med allt fika.... Puh! Kalaset var lyckat och fikat var gott. Peter fick superfina presenter! 

När alla hade gått hem la vi barnen illa kvickt för att vi själva skulle få landa i soffan.... De somnade bums! Då börjar jag känna av stressen..... Magen, kroppen, huvudet.... Allt börjar snurra och jag börjar må illa.... Så som det är för mig nu för tiden.... Blir det för mycket för mig så stänger min kropp av sig..... Jag tappar ord, jag glömmer vad jag gör eller ska/skulle göra... Vad ska jag göra för att öva upp mig på att slappna av? Det är jättesvårt!

Jag la mig men kunde inte somna..... Jag hatar att min kropp gör så här! Sen vet jag mycket väl varför det är så här.... Jag vet dock inte riktigt hur jag ska kunna kontrollera det....

Mitt älskade barn, det gör ont i mammas hjärta......

Idag var vi på utvecklingsamtal med Gustav.... De hade bett om att både jag och Peter var med samt att föreståndaren för förskolan var med och ansvarig personal för Gustav... Lite special.... Usch, Gustav har det inte lätt på förskolan. Det gör så ont i mig! Han gråter mycket och är mycket arg. Med mycket mera!!!
Han klarar inte av när det är för mycket barn omkring honom. Han stänger in sig och blir ledsen och näst intill okontaktbar, vill inte vara med på samlingarna och så.... När det blir för mycket (intryck, stim och stoj)  knuffar han andra barn så de ramlar och kan inte kontrollera sig riktigt.... Däremot när det inte är så många barn på förskolan så är han en ängel. Specialpedagogen tror (och vi tror och förskolepersonalen tror) att Gustav behöver mer tid "hemma", mer egentid själv med mig och Peter... Han behöver mer uppmärksamhet, mer kärlek... fylla på tanken, helt enkelt..... Barnen går alldeles för långa dagar på förskolan och det vet jag! Jag hatar att de går så långa dagar! Känslig som jag är blev jag tårögd bara vi pratade om detta..... Jag kämpar som ett djur för att hålla butiken i snurr! Och trots att jag fortfarande efter över 2 år inte plockar en enda krona i lön, så är allt jag vill just nu att få anställa en extratjej. Jag betalar hellre nån annan, så jag kan få vara med mina barn..... Jag har levt utan inkomst i 2 år och 5 månader, jag klarar mig!..... Allt jag vill är att få hämta mina barn tidigare från dagis en dag eller två i veckan..... Pengar är ingenting mot tiden man kan få med sina egna små busungar! Jag ska ringa till min revisor och se vad hon tycker...... Det kostar mycket att ha en anställd.... Men efter samtalet idag så känner jag verkligen att det får vara värt det!! Jag får dra ner på något annat helt enkelt! Det ska gå!

Mina älskade, älskade barn......


Förövrigt går det riktigt bra i butiken just nu! Jag hoppas det håller i sig! Dam säljer bättre än någonsin och mammakläderna har fått fart! Barnkläderna säljer som smör som vanligt! =)
Flera, flera har hittat till mig från längre avstånd! KUL!!
Fortsätt, fortsätt, fortsätt!!!