torsdag 3 november 2011

Trött och stressad...

Antar att det är så alla mammor känner sig? Trötta jämt och stressade över att försöka få vardagen att flyta på... Eller? Så känner jag i alla fall. Trött jämt och stressad.... Jag har stressproblem sedan tidigare i livet och det känns nu att det är på väg. Skillnaden denna gång är att jag känner igen symptomen... Tack och lov! Så jag vet när jag ska försöka ta det lite lugnt. När man börjar böla för minsta lilla... Det är ett tecken på att jag behöver ta det lugnt! Och att jag behöver sova... Det vet jag! Men jag är dålig på att göra det. Jag vill bara komma bort en liten stund... Jag har tillfälle att göra detta på kvällarna när Peter är hemma. Men oftast då är jag så trött och sitter med Rebecka som vill tutta hela kvällen.

Jag håller mig mest hemma på dagarna, då jag knappt vågar ge mig ut med min "stormvind" till son. När vi är hemma är han verkligen (oftast) lugn och leker fint med sina bilar, vi pratar och myser och allt är bra. Men så fort det kommer folk hit eller vi ska iväg och träffa folk så spelar han apa. Han skriker och bufflar och springer runt som en tok utan att tänka sig för. Jag vågar knappt ta ut honom offentligt. Någon som känner igen detta beteende hos sina 2-åringar?

Idag testade jag och syster Frida att ta med barnen till stan. Vi åkte tåg! Gustav älskade det! Vi var bara i stan i 2 timmar och denna gång gick det faktiskt ganska bra... Skönt... När vi kom hem deckade jag på golvet med barnen på en filt. Gustav vägrade sova som vanligt och jag orkade inte bråka med honom. Vid 4 fick jag nog och packade ner de båda i vagnen och gick till mamma och pappa. Jag var så trött! Gustav somnade i vagnen på en gång. Hos mamma fick vi nybakad kaka (som inte Gustav fick smaka på för han blir så sjukt sockerspeedad!!) Han fick nöja sig med några osötade kex och frukt.

Gustav har fått en elbil av sin farbror Anders! Den var sönder när han fick den, så pappa Peter lagade den! Och GUSTAV ÄLSKAR DEN!!


Lyckades fånga ett litet leénde idag!
Det är ju fantastisk hur ett leénde kan få en att glömma bort all trötthet!



Inga kommentarer: