Sista bilden på mig och magen!
Rebecka föddes kl 17:48.
Hon vägde 3690 gram och var 50 cm lång.
Tankar om förlossning nr 2:
-Jag tycker verkligen att jag hade en drömförlossning.
Jag och Peter hade jättekul in i det sista.
-Att föda utan epidural var inte farligt alls.
Jag blev bara så rädd att det skulle göra ondare.
-En igångsättning är 1000 gånger värre än en vanlig förlossning.
I alla fall tycker jag det. Att få föda naturligt var ju en dans på rosor! ;)
-Eftervärkarna med barn nummer 2 var fruktansvärda.
Jag höll på att svimma och tillslut fick jag morfin.
- Ps: Jag älskar lustgas! =)
Här har ni en bild på vår underbara dotter:
3 dagar gammal...
Efter att ha haft värkar till och från i 5 dagar som aldrig satte igång ordentligt började jag bli ganska trött på att vara gravid. Jag hade mått illa nästan hela veckan och hade en väldigt smärtsam molande värk nertill.. Trots detta var jag så inställd på att bli igångsatt, då jag tänkte att har det hållit på så här i snart en vecka så händer nog inget mer av sig självt. Men....
Natten till fredagen den 7:e oktober (10 dagar över tiden) vaknade jag kl 01:30 av första värken. Jag somnade om snabbt, med tanke på alla andra värkar man vaknat av innan det. Trodde bara de var lur... Men ganska snabbt vaknade jag av nästa.. Kl 04:00 kom värkarna var 10:e minut och höll i sig i 1 minut. Allt eftersom tiden gick blev värkarna mer smärtsamma, men också mer oregelbundna. Vissa var 3 minuter i mellan, sen 6 minuter, sen 13..... Väldigt oregelbundna!
Kl 8 på morgonen tog jag på mig tensen. Så skönt!
Vid lunchtid åkte vi för att äta mat hos min pappa (min kära mamma jobbade i butiken åt oss). Tanken var att vi skulle lämna Gustav där efter maten och åka in till förlossningen. Men efter att Peter hade ringt till dem och berättat om vårt läge med oregelbundna värkar, så sa de åt oss att stanna hemma. Jag blev faktiskt riktigt irriterad och lite sur. Jag ville ju verkligen åka in! Men innan vi åkte hem tog vi en liten promenad tillsammans med Emil och Bella. Det var då det körde igång ordentligt. Jag fick stanna varannan minut för att andas igenom värkarna.
När vi kom hem tänkte jag gå och lägga mig, men det gick ju inte! När jag hade varit på toa märkte jag att jag hade börjat blöda lite med. Så vi åkte tillbaka ganska snabbt och lämnade av Gustav och åkte in direkt. När vi kom dit kl 16.20 var jag öppen 5-6 cm och allt blev jättestressigt. Värkarna kom tätt! Efter några minuter var jag öppen 8 cm. Min epidural som jag hade sagt att jag vägrar föda utan blev ett stressmoment för alla i förlossningssalen. Läkaren som skulle lägga den sa att han skulle komma inom 30 minuter. Kl 17:30 tar de hål på hinnorna.
Kl 17:40 har läkaren fortfarande inte kommit! Och jag får krystvärkar! Barnmorskan säger åt mig att bebisen kommer nu och jag får ett spel! Ren panik! Jag börjar skrika som en tok att jag inte vill! Usch, jag hör fortfarande mig själv skrika. Jag blev så rädd för att det skulle göra ont! Efter 2 krystvärkar som jag vägrat krysta på sa de åt mig att om jag krystar på nästa värk så kommer bebisen. Jag fick ge mig...... Jag tog knappt i på sista krystvärken, hon kom ut ändå. Jätteliten! Och en tjej?!! Jag bara låg och sa hela tiden: "En tjej.... Jag har fått en tjej.... en tjej....." Lyckan var obeskrivlig... Så fort jag fick upp henne på brösten kom läkaren som skulle gett mig min EDA. Han sa bara: "Oj, jag kommer visst lite för sent." Hör mig själv säga: "Tack ändå!" Sen bjuder jag på ett leénde.
Natten till fredagen den 7:e oktober (10 dagar över tiden) vaknade jag kl 01:30 av första värken. Jag somnade om snabbt, med tanke på alla andra värkar man vaknat av innan det. Trodde bara de var lur... Men ganska snabbt vaknade jag av nästa.. Kl 04:00 kom värkarna var 10:e minut och höll i sig i 1 minut. Allt eftersom tiden gick blev värkarna mer smärtsamma, men också mer oregelbundna. Vissa var 3 minuter i mellan, sen 6 minuter, sen 13..... Väldigt oregelbundna!
Kl 8 på morgonen tog jag på mig tensen. Så skönt!
Vid lunchtid åkte vi för att äta mat hos min pappa (min kära mamma jobbade i butiken åt oss). Tanken var att vi skulle lämna Gustav där efter maten och åka in till förlossningen. Men efter att Peter hade ringt till dem och berättat om vårt läge med oregelbundna värkar, så sa de åt oss att stanna hemma. Jag blev faktiskt riktigt irriterad och lite sur. Jag ville ju verkligen åka in! Men innan vi åkte hem tog vi en liten promenad tillsammans med Emil och Bella. Det var då det körde igång ordentligt. Jag fick stanna varannan minut för att andas igenom värkarna.
När vi kom hem tänkte jag gå och lägga mig, men det gick ju inte! När jag hade varit på toa märkte jag att jag hade börjat blöda lite med. Så vi åkte tillbaka ganska snabbt och lämnade av Gustav och åkte in direkt. När vi kom dit kl 16.20 var jag öppen 5-6 cm och allt blev jättestressigt. Värkarna kom tätt! Efter några minuter var jag öppen 8 cm. Min epidural som jag hade sagt att jag vägrar föda utan blev ett stressmoment för alla i förlossningssalen. Läkaren som skulle lägga den sa att han skulle komma inom 30 minuter. Kl 17:30 tar de hål på hinnorna.
Kl 17:40 har läkaren fortfarande inte kommit! Och jag får krystvärkar! Barnmorskan säger åt mig att bebisen kommer nu och jag får ett spel! Ren panik! Jag börjar skrika som en tok att jag inte vill! Usch, jag hör fortfarande mig själv skrika. Jag blev så rädd för att det skulle göra ont! Efter 2 krystvärkar som jag vägrat krysta på sa de åt mig att om jag krystar på nästa värk så kommer bebisen. Jag fick ge mig...... Jag tog knappt i på sista krystvärken, hon kom ut ändå. Jätteliten! Och en tjej?!! Jag bara låg och sa hela tiden: "En tjej.... Jag har fått en tjej.... en tjej....." Lyckan var obeskrivlig... Så fort jag fick upp henne på brösten kom läkaren som skulle gett mig min EDA. Han sa bara: "Oj, jag kommer visst lite för sent." Hör mig själv säga: "Tack ändå!" Sen bjuder jag på ett leénde.
Rebecka föddes kl 17:48.
Hon vägde 3690 gram och var 50 cm lång.
Tankar om förlossning nr 2:
-Jag tycker verkligen att jag hade en drömförlossning.
Jag och Peter hade jättekul in i det sista.
-Att föda utan epidural var inte farligt alls.
Jag blev bara så rädd att det skulle göra ondare.
-En igångsättning är 1000 gånger värre än en vanlig förlossning.
I alla fall tycker jag det. Att få föda naturligt var ju en dans på rosor! ;)
-Eftervärkarna med barn nummer 2 var fruktansvärda.
Jag höll på att svimma och tillslut fick jag morfin.
- Ps: Jag älskar lustgas! =)
Här har ni en bild på vår underbara dotter:
3 dagar gammal...
5 kommentarer:
Men ÅÅÅÅÅHH!!!!! Hon är ju så sööt! Det är verkligen Gustavs lillsyrra med, det syns tydligt! Längtar tills vi får träffa er och henne! Skönt att förlossningen gick så bra. Ta hand om er! Puss och kramar
ja oj så lik hon är gustav! skönt med förlossningen sara och hoppas vi ses snart. kram =)
Ååh hon är så söt Sara! :) Kanske är knäpp, men jag tycker inte hon är så lik Gustav när han var bebis. Ska bli spännande att se henne i verkligheten! :) Och härligt att du fick en sådan bra förlossning! Puss
Grattis Sara och Peter till det lilla underverket!!!
Tack för Din "målande" beskrivning av allt före förlossningen...känns nästan som man varit med :)
KRAM från Kerstin
Grattis! Hon är så fin!! Och jag tycker inte heller hon är speciellt lik Gustav! Hon är hur söt som helst iaf och jag längtar tills vi får träffa henne!!! Skönt att höra att du upplevde förlossningen så positiv! <3
Skicka en kommentar