Sara & Peter 9 år

Idag är det 9 år sedan jag gick hem till Peter på en rast för att säga att jag var kär i honom. Jag var 15 år gammal och hade precis börjat 9:an. Han var 21. Jag gick med stadiga steg mot hans hus. Jag visste att han var hemma. Jag var jättenervös. Hur skulle han reagera?! Många tankar for i huvudet på mig. Jag plingade på dörren och han öppnade. Har för mig att jag inte fick fram ett ord. Jag var så nervös. Tillslut fick jag ur mig det.... "Jag tror att jag är kär i dig." Han log mot mig.... Jag trodde jag skulle dö! Han sa inget tillbaka.... Bara log.... Sen kramade han om mig och sa: "Jag tycker om dig med. Som en 10-kilos gädda.... eller som en 2-kilos abborre.... Och det är mycket!"

Mycket romantiskt! Haha!
Efter skolan den dagen kom han och hämtade mig och vi åkte runt på landsvägarna i trakterna. Vi sa att vi gör ett försök. Idag sitter vi här med varsin ring på handen, hus, 2 goa kissar och en son som gör livet mer värt att leva. Vi är lyckliga! Och självklart har man sina upp och ner gångar. Allt har inte alltid varit perfekt, faktum är att det har många gånger varit långt ifrån perfekt. Men i det stora hela och där jag och Peter står idag. Här vill jag stanna. I hans armar är det varmt och tryggt. Här kan jag vara mig själv. Här vill jag stanna.