Gustav testar mig! Han gör mig galen! Han kan vara vääärldens gosigaste ibland sen bara vänder det på en sekund och han SKA bråka! Det har han bestämt sig för helt enkelt! Jag vet knappt hur jag ska hantera dessa bråk längre! Nu när Rebecka vaknar 1000000000 gånger per natt och har det jobbigt med tänderna så pallar jag NOLL bråk med Gustav.... Jag bara lipar! Jag är trött och vill inte göra NÅT! Idag har Gustav visserligen lugnat ner sig för han ser att jag verkligen blir ledsen och då kramas han och tröstar mig istället.... Men sen vänder det lika fort! Innan sparkade han på en leksaksburk hårt som flög rakt upp i pannan på Rebecka som då började illtjuta! Hon fick en tjock, avlång bula från kanten av burken. =(
Är det syskonbråk som redan börjat? Är han avundsjuk för att jag får bära så mycket på Rebecka? Är det bara vanlig trots? Han lyssnar ju INTE PÅ NÅT! Förutom om man skulle råka nämna något av orden glass, godis eller kaka?!! DÅ lyssnar han..... Nu när Rebecka sover en stund (äntligen) är han helgo och vi har myst i soffan framför en film. Men det verkar som att när hon är vaken ska han bara bråka.... Han vill bråka..... Men frågar man om han vill att mamma ska bli arg... Då säger han nej, men han fortsätter ju ändå! Och det slutar alltid med att jag slänger in honom på rummet. Där inne blir han tokig och kastar leksaker hej vilt!! Sen kommer han oftast ut efter en stund när han lugnat ner sig och säger förlåt och kramas... igen....
Vad ska jag göra?!!
Någon där ute som känner igen sig?? Hur stimulerar ni era trotsiga barn? Är det bara så att man får gå igenom detta bara helt enkelt?
1 kommentar:
Det är nog helt enkelt så att det är en fas som man måste gå igenom. Ellie hade också en period när hon va runt tre då hon va sur och arg mest hela tiden och inte lyssnade. Det va väldigt påfrestande, men rätt som det va var det borta. Det känns inte som det är nån tröst när man är mitt i det, men det går över!
Skicka en kommentar