När Gustav är gnällig fast han har fått mat, ny blöja, magdroppar, magknipsmassage mm och fortfarande inte är nöjd och bara gråter fast man försöker allt för att han ska bli nöjd.... Det kan gå timmar av gnäll och man håller på att bli galen.. Så kommer till slut ett litet skratt... Det är då man verkligen förstår hur fruktansvärt mycket man älskar honom. Jag skulle aldrig någonsin kunna tänka mig ett liv utan min lilla pojke......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar