Igår var jag hos barnläkaren med Gustav.... De har varit på honom med vikten länge nu.... Läkaren är rädd för att hans övervikt ska bli ett problem i tonåren om vi inte stoppar detta nu. Så nu ska Gustav få gå och lämna blodprov så de ska kolla hans blodfetter och ämnesomsättning. Det var jag som ville kolla ämnesomsättningen, för han sitter ju inte still en enda sekund och hans mat och mellanmål är begränsat på förskolan. Han äter inga mängder, vi köper aldrig godis och vi har inget fika hemma. Så att han är så "överviktig" tycker jag är konstigt! Vi äter efterrätt på söndagar efter maten, det är det. Efter blodproverna ska vi tillbaka till barnläkaren och sen ska vi få komma till en dietist med Gustav som ska hjälpa oss med mat mm. Har fått läkarens ordination att minska på fika när vi är borta hos folk. Det kommer bli svårt, men jag hoppas att det kommer att gå bra! Minskningen av sockerintaget är också pga hans överkänslighet mot socker, han blir spritt språngande galen om han får i sig för mycket. Okontrollerbar! Och han mår dåligt av det och vi som föräldrar mår dåligt av det då detta enbart leder till bråk och skrik och frustration!
När jag satt där hos läkaren igår så visste jag inte om jag skulle gråta eller få ett utbrott på honom när det enda han pratade om var att Gustav inte ska äta massa mellan måltiderna. Vilken han INTE gör, nånsin! Och att allt handlade om "inkomster" och "utgifter" (mat) Gustav äter inga mängder mat och han får frukt hemma till mellanmål och frukt på förskolan. Jag kände mig inte betrodd hos läkaren och jag tyckte mest att han flinade och himlade med ögonen när jag satt och försvarade våra matvanor! Det enda som jag kan sätta fingret på är när vi åker till mormor & morfar eller farmor & farfar. Där blir det ju alltid gottgott och då har Gustav ingen botten alls! Men så ofta händer inte detta. Så vi får se vad dietisten säger om detta nu...
Det kanske bara är en vanlig mammas känslor eller inte, men jag känner mig helt köttad och väldigt sårad och ledsen över detta! Och jag sa till BVC-sköterskan att jag kände ångest över detta och att jag kände skuldkänslor men att jag inte kan sätta fingret på varför.... Piss mår jag över detta!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar