Imorgon är det 1 vecka sedan min brors bästa vän Emil tragiskt och väldigt olyckligt gick bort i en bilolycka. Jag har nog inte fattat än att Emil faktiskt inte finns på jorden längre.... Emil var en kille med ett hjärta av guld. Han satt alltid med vid familjemiddagar, han lekte med mina barn, han var alltid glad och trevlig... Han kom alltid och köpte julklappar till sina syskonbarn hos mig, 3 små prinsessor.... Det gör så sjukt ont i mig att han inte fick chansen att få bli pappa..... han hade blivit den bästa ♡
Trots att jag själv inte umgicks med Emil så kändes det som jag kände honom mer genom allt Anton berättade om honom..... De var som bröder....
Så ont i själen gör det.... och det enda jag kan försöka trösta mig själv och andra med är att Gud behövde en till skyddsängel... och jag är helt säker på att Emil kommer vaka som en hök över sin mamma, sin familj och sina kära vänner... Han kommer alltid att vaka över dom.... ♡
Du finns i mina tankar.....
Det är rätt knäppt att det är vid sådana här tillfällen man kommer till insikt att man själv och kära runt omkring faktiskt är dödliga....
Man har bara varandra till låns.....
Ta hand om varandra, visa och säg varje dag hur mycket ni älskar varandra.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar