Vilken dag....

Igår var en dag som inte vanligtvis brukar innehålla så mycket action! Vet knappt var jag ska börja.. Hmm...

Det började med att vår katt Alfons kom hem från att ha varit ute på förmiddagen och var helt tuffsig och lämnade blodspår på golvet efter sig. Han hade näsblod och ena ögat höll han stängt. Vi tittade lite närmre på honom och tvättade såren på tassarna. Framtassen var värst då han fått ett riktigt fint, djupt snitt bredvid trampdynan och ena klon var bortklöst. På baktassen blödde han med men inte lite mycket. En klo var bortklöst där med. Han hade rivmärken över öronen och över nacken.
Jag och Peter tyckte ändå han var pigg så vi gick på en promenad när Alfons hade lagt sig tillrätta och somnade. När vi kom tillbaka hade Alfons tagit sig från sovrummet till soffan och vi tänkte att det är nog inte så farligt.. Han låg där och mös... Men sen försökte han ställa sig upp och han kunde inte! Han kunde varken gå på fram eller bakbenen. Han bara låg där och var helt matt! Jag ringde till Djursjukhuset och fick en akuttid. Som tur var slutade min mamma tidigt och vi kunde lämna av Gustav där. Alfons jamade hela vägen in till sjukhuset...
Väl där var de det ena efter det andra.. Han var svullen om frambenet så de rakade honom och han var helt sönderslagen, stackarn. Han gjorde konstiga fnysljud som veterinären tyckte var konstigt. De var rädda att han fått ett hårt slag mot huvudet och skulle börja samla vätska runt hjärnan. Och det är jättefarligt! Alfons fick inte åka med oss hem.... Han fick stanna där över natten och enligt sista uppdatering jag har fått så får han dropp nu för han äter dåligt. Han haltar också.. Men de trodde att han skulle få komma hem idag...

Efter det åkte vi hem till mamma och pappa och fick lite kaffe. Peter stannade där och spelade med mina bröder medans Gustav sov middag i mormors resesäng. Jag åkte hem och gjorde mig i ordning för kvällens planer.

Runt 18.15 packade vi alla in oss i bilen och styrde mot Mullsjö. Vi åkte till Sandra, Markus och Molly. Väl där fick jag träffa alla mina tjejer som vart i solen läänge och det syntes! Alla var gyllenbruna och fina och det var så kul att träffa dem igen. Jag fick ett par fina raggsockor av dem och Gustav fick 3 st fingerdockor. Ursöta! Tusen tack!
Kvällsmat fick vi där med. Hemmagjort bröd med goda pålägg och efter det en varsin Choklad Cupcake med citronfrosting på! Jättegott!

Gustav gjorde mamma så stolt hos Sandra! Han satt på filten och lekte och helt plötsligt sträcker han sig efter en leksak, men når den inte. Han sträcker sig så långt att han vänder över och ställer sig i krypläge. Han stod på båda knäna och händerna. Sen när han skulle sträcka sig efter leksaken så ramlade han. Men ändå! Min pojke börjar lära sig att krypa snart kanske... =)
Jippie!!

På väg hem envisades jag om att få köra då det var halt och jag tycker ibland att Peter kör lite fort med tanke på väglaget, jag kör jättesakta! Speciellt när jag har Gustav i bilen. När vi hade hoppat in i bilen allihopa var Peter lite putt då han inte fick köra och sa att han var en mycket bättre förare än mig då han hade kört 70,000 mil mer än mig. Och jag envisades tillbaka om det ena och det andra... Som jag fick äta upp sen då jag fick sladd!! Har aldrig innan fått sladd på bilen, på en raksträcka. Det var jättemoddigt och jag körde inte mer än 50.. kanske 45.... På något sätt lyckades jag spåra ur och bakdäcken trillade ner i spåren igen och gav mig ett kast på bilen och jag for över på andra sidan av vägen. Jag lyckades få upp bilen igen med fick då sladd åt andra hållet! Jag skrek, Peter skrek, Gustav sov. (?!) Men jag lyckades få kontroll på bilen! Och stannade vid vägkanten och bytte plats med Peter.. Ville inte köra mer! Mina händer skakade och jag var på bristningsgränsen hela vägen hem till att börja gråta. Vi pratade om det hela vägen hem och Peter erkände att han trodde aldrig att jag skulle klara det! Men det gjorde jag och jag är jättestolt över mig själv. Jag rattade snabbt när jag fick sladd och släppte gasen och gjorde snabba små bromsningar. Jag hade aldrig klarat det om det inte vore för att Peter lärde mig att sladda runt för många år sedan och visade mig hela tekniken....