Som en smäck!..... I DIKET!!!

Idag skulle min kära bror låna vår bil för en tripp till Huskvarna. Pappa skjutsade hit honom och han hoppade in i vår bil och körde iväg. Just då stod jag mitt i syltkakagörandet. Efter typ 3 minuter ringer det! Anton har fått sladd och kört i diket! Först trodde jag verkligen att han skämtade med mig. Det brukar han ju göra. Men inte! Jag hoppade in i vår andra bil och åkte dit. Gustav var hemma här med pappa Peter. Väl på plats såg jag att han satt verkligen som en SMÄCK i diket!! Inte en chans att vi skulle få upp bilen där! Han hade fått sladd på bilen, kommit över på andra sidan vägen och kört rakt ner i diket.. Han kunde inte öppna förardörren så han fick klättra ut på passagerarsidan. När jag kom och såg bilen kramade jag bara om honom och jag var så glad att han var ok. Tänk om han skulle fått möte! Usch... mer vill jag inte tänka på det. Men i alla fall... Jag skjutsade hem Anton till oss. Lite vila, mycket prat, hur skulle vi få upp bilen? Att bärga den skulle kosta mellan 2-3000 kr. Peter och Anton åkte tillbaka till bilen där Peter ringde till sin bror. Han och hans jobbarkompis kom med en traktor och lyckades till slut få upp bilen. Det tog sin tid med tanke på att alla bilar som passerade skulle stanna och titta och peka så traktorn stod still mycket i väntan på fri gata. Väl uppe var ena framdäcket avkrängt och nån buckla trädde fint fram när de borstade bort snön. Men det blir nog bra.. =)
Som sagt.. Är bara glad att min lilla Anton är ok!
Och förövrigt! Syltkakorna jag bakade... Ja, dom är slut men jag åt inte alla själv! Anton, Emil och Peter hjälpte till.. Bakade 39 st! Helt sjukt!! Men goda var dom!