Usch...

Jag orkar egentligen inte skriva något här idag, med jag gör det ändå!

Jag är fortfarande väldigt sjuk, alvedonen åker in i munnen som på rullande band. Men jag lever...

Peter har varit i stan en sväng med bror sin på förmiddagen. Och nu förstår jag verkligen vilken "tur" jag har som har en arbetslös man som hjälper mig på dagarna. För den tiden som Peter var borta var INTE kul. Jag mådde skitdåligt och Gustav var kinkig. Så fort jag satte honom i babysittern eller la honom på en filt så började han gråta. Bara mammas famn dög.. Och det är ju jättemysigt! Men när man är så kass så vill man bara krypa ner under täcket. Men det kunde jag ju inte... Så nu, som sagt, vet jag vilken tur jag har som har Peter här hemma som kan hjälpa mig när jag inte orkar. (och alltid annars oxå för den delen)

Nu ska jag äta mat, Peter har lagat spagetti och köttfärssås, MUMS!

Idol ikväll? Hmm.... Får se....