I morse kände jag mig fortfarande helt körd, halsen var riktigt äcklig faktiskt.. Blä... Slemhosta och skit... Usch... äckligt! Men allt eftersom dagen har gått så har det faktiskt blivit bättre. Jag har druckit massa vatten och vilat, till och med sovit en stund ihop med mina älsklingspojkar idag. Så mysigt!
Jag tänker mycket när jag ser Gustav sova så djupt på min arm bredvid mig i en stor varm säng. Han är så trygg och fridfull. Han har det bra. Och jag är så tacksam för att trots att jag och Peter inte är gjorda av pengar och kan köpa honom allt han vill ha sen, så har vi det viktigaste av allt i vårt liv.. och det är kärleken... Kärlek som slår en till marken.. Att sitt eget barn älskar en så mycket, det förstår man inte. Jag förstår det inte och kommer nog aldrig att göra det. Han älskar mig mer än jag någonsin kan ana. Och jag älskar min Gustav.... Jag älskar min man.... hela min familj... Ni är verkligen mitt allt... Det ska ni veta.
härligt! kärlek!
SvaraRadera