Jag är så stolt över att jag lyckades springa 3 km i ett jämnt tempo ända fram till mållinjen. Jag sprang tillsammans med båda mina kära bröder. Emil höll samma tempo som mig, så jag fick trevligt sällskap runt, medan Anton körde på och sprang 2 snabba varv. Det var så skönt att komma ut och springa av sig lite. Temperaturen ute var toppen och det blåste alldeles lagom för att torka svetten i pannan. Nästan i alla fall.. Det var jobbigt! Men ska absolut göra det igen..
Annars idag har jag tagit det lugnt. Jag sov middag med Gustav sen gick vi ut i trädgården och bökade lite. Vid 15 kom Sandra och Molly förbi. Det blev en liten lugn promenad. Mysigt.. och varmt!
Vad duktig du är! :)
SvaraRadera