12 dagar kvar...

Tänk att det "bara" är 12 dagar kvar till den beräknade förlossningsdagen men ändå känns det som flera år. Det känns så långt borta, den dagen som förändrar hela mitt liv och mitt sätt att leva på, men ändå är ju den dagen här när som helst. Varje kväll hoppas man på att få vakna på natten av att värkarna börjar eller att vattnet ska gå, vad som helst .. och varje morgon vaknar man och ja.. magen är kvar. Det tuffaste just nu är att jag faktiskt har vaknat av värkar (förmodligen förvärkar då) på natten och bara: "Ja, äntligen!" Men sen slutar det ju... Jag blir så trött på att kroppen bara "luras" fast egentligen vet jag att den bara gör sitt och tränar inför det som komma skall. Men jag längtar så fruktansvärt mycket efter min lilla skatt nu så det gör ont!